Historia
Innofinland inleddes år 1994
Kampanjen och projektet under jubileumsåret 1992 för finsk uppfinningsrikedom, kreativitet och kunnande hade skapat en positiv atmosfär för uppfinnings- och innovationsverksamheten såväl hos de politiska beslutsfattarna och industrin som hos massmedierna och medborgarna. Därför låg det rätt i tiden att ta till konkreta åtgärder och starta projektet Innofinland.
Innofinlands ursprungliga verksamhetsidé var att få Finland, som i början av 1990-talet kämpade med en kraftig lågkonjunktur, in i ett nytt ekonomiskt uppsving genom att bättre tillvarata nationens andliga resurser. Man siktade på att få landets ledning och annan offentlig makt att samarbeta med företagen och medborgarna. En realistisk grund för detta projekt var det faktum att lågkonjunkturen inte hade hämmat innovationskraften: t.ex. antalet inhemska patentansökningar och finansieringsansökningar till Uppfinningsstiftelsen höll hela tiden på att öka.
I Innofinlands verksamhetsplan som Patent- och registerstyrelsen och Uppfinningsstiftelsen gjorde tillsammans i slutet av 1992 hade ett krävande tema valts: Från idé-till produkt-ut på marknaden. Grunden för Finlands ekonomiska uppsving ansågs ligga i processen att från medborgarnas andliga energi genom åtgärder av landets ledning, företag och medborgare få till stånd en säkerställd nationell och regional inkomstbildning. Innofinland var från början ett både riksomfattande och regionalt projekt. Samtidigt framhävdes de officiella och de inofficiella nätverkens betydelse och deltagandet av olika samarbetsorganisationer. Innofinland planerades att på ett mångsidigt sätt fungera som ett katalysmedel som främjar innovationsverksamheten, kommunikationen i anslutning till den, samarbetet mellan de olika partners samt kommersialiseringen av uppfinningar.
Detta har också skett och Innofinland har under sina tio lysande verksamhetsår väl uppnått sina ursprungliga mål. Innofinlands styrka har varit dess förmåga att anpassa sig till tidens anda med hjälp av olika teman, nya verksamhetsformer och varierande tyngdpunkter.
Hur Innofinland startades 1994
Utgående från projektplanen som blev färdig 1992 fördes underhandlingar med de centrala samarbetspartners och finansiärerna samtidigt som Innofinlands arbetsformer och organisation finslipades. Dåvarande republikens president Martti Ahtisaari ansåg att Innofinland, dess budskap och arbetsformer är synnerligen viktiga och utfäste sig att bli beskyddare för Innofinland samt fastställde reglerna för republikens presidents Innofinlandpris.
Första årets verksamhet startades 2.1.1994. Innofinlands bakgrundskrafter var till en början handels- och industriministeriet, Patent- och registerstyrelsen, Småindustrins centralförbund, Sitra, Jobs and Society i Finland, Finska företagarnas centralförbund SYKL, Tekes och arbetsministeriet. Sedermera har företagarorganisationerna slagits samman och de representeras nu av Företagarna i Finland, TT. Samarbetspartners i synnerhet på den regionala nivån har också innefattat många andra näringslivet näraliggande sammanslutningar och läroverk. Den första honnörskommitténs ordförande var dåvarande handels- och industriministern Seppo Kääriäinen. I ledningsgruppen och arbetsutskottet har i regel ingått representanter för bakgrundsorganisationerna. Ordförande för ledningsgruppen, eller juryn, har under den 10 år långa perioden varit generaldirektör Martti Enäjärvi och ordförande för arbetsutskottet under denna tid har varit verksamhetsledare Kari Sipilä.
Innofinlandbyrån som först låg i Uppfinningsstiftelsens lokaler och sedermera i Patent- och registerstyrelsen, hade som sin första projektchef Keijo Varmola. Efter honom har posten skötts av Tuomo Laine, Jarmo Helasterä, Mirja Kuismanen, Juha Korkeila, Aarno Kaila och Anneli Koljonen. Leena Puolimatka har hela tiden varit projektsekreterare.
Den regionala verksamheten leddes först av tävlingsjuryerna som hade valts inom länen. Sedermera har den letts av TE-centralerna i alla landskapen. De regionala juryerna representerar vitt regionernas innovations- och företagsverksamhet och de bär det praktiska ansvaret för de regionala tävlingarna och evenemangen som en del av Innofinlandkonceptet.
Kari Sipilä
| 2003 | ||
| Tema | Medel | Övrigt |
| Hållbar utveckling genom innovationer |
|
|
| 2002 | ||
| Tema | Medel | Övrigt |
| Från idé till produkt och ut på marknaden |
|
|
| 2001 | ||
| Tema | Medel | Övrigt |
| Från idé till produkt och ut på marknaden |
|
|
| 2000 | ||
| Tema | Medel | Övrigt |
| Innovationer och stadskultur |
|
|
| 1999 | ||
| Tema | Medel | Övrigt |
| Finländska innovationer på den europeiska marknaden |
|
|
| 1998 | ||
| Tema | Medel | Övrigt |
| Finländska innovationer på den europeiska marknaden |
|
|
| 1997 | ||
| Tema | Medel | Övrigt |
| Innovationer och den finländska människans livscykel |
|
|
| 1996 | ||
| Tema | Medel | Övrigt |
| Från idé till produkt och ut på marknaden |
|
|
| 1995 | ||
| Tema | Medel | Övrigt |
| Från idé till produkt och ut på marknaden |
|
|
| 1994 | ||
| Tema | Medel | Övrigt |
| Från idé till produkt och ut på marknaden |
|
|
